Direkt efter spanskalektionen på onsdagseftermiddagen flög jag, Lina, Emelie och Robin till Borneo. Ett flyg på ca 2.5 timmar sedan landar vi i staden Kota Kinabalu.
Den första dagen åkte vi båt ut till ön Mamutik och solade, badade och snorklade, Härligt!
På söndagen gick vi på marknad och det var hett!
Dagarna som följde droppade det in fler och fler av våra svenska vänner och vi är tillslut ett riktigt rejält gäng! En dag var vi ute på en dagsutflykt som startade med en titt på Maount Kinabalu och en liten djungeltrekking i Kinabalu Park. Detta följdes av Canopying, en svindlande promenad uppe i trädkronorna. 40 m över marken gick vi på små svajande hängbroar och jag var livrädd! Har kommit på att jag är ganska höjdrädd... Den svettiga utflykten avslutades med ett svalkande dopp i ett vattenfall!
Robin testade på djungellivet och svingade sig i lianer!
Dagen efter detta blev det den andra ön utanför Kota Kinabalu, Manukan. Planerna innan vi kom till Borneo var många, vi hade tänkt dyka på ett av världens bästa dykställen, åka till en speciell ö och kolla på sköldpaddor m.m. men dessa planer grusades då en Filippinsk gerilla hade bestämt sig för att börja kriga på den östra sidan av Borneo. Detta drog med sig att regeringen stängde alla öar och man varnades om att inte åka bussar eller ta sig från Kota Kinabalu för att det var inte säkert någon annanstans. Så vi fick nöja oss med detta område man det gick ingen nöd på oss!
En dag bestämde vi oss för att dyka! Dykningen var väl bra men inte bättre än på Filippinerna. Men vi såg en sköldpadda! och en hummer och en hel del andra fräcka fiskar och koraller!
Av någon konstig anledning bestämde vi oss även för att bestiga Mount Kinabalu under vår semester. Sydostasiens högsta berg, 4095 moh och en vandring på 8,6 km visade sig vara liiite jobbigare än vad vi trott. Men vi kom upp! och ner, med nöd och näppe! Vi började tidigt på torsdagen och gick de första 6 km upp till vandrarhemmet där vi skulle få några timmar sömn till vi skulle bestiga toppen. Dessa första kilometrarna bestod till stor del av trappor, vilket rumpan och låren fick känna av! Det värsta med denna dag var att det ösregnade nästan hela dagen, vilket gjorde att man var dyngsur hela tiden eftersom kläderna aldrig hann torka ordentligt...
En sådan här liten krabat till ekorre såg vi vid varenda stopp vi gjorde!
Natten efter började vandringen mot toppen kl 02:00. Iförda alla kläder vi hade och pannlampa började toppen och den efterlängtade soluppgången närma sig. Nu hade terrängen blivit annorlunda, mer sten och på många ställen mycket brantare. I vissa partier drog vi oss upp med rep. Jag kan säga att det var tur för min del att vi gick i mörkret på natten med endast pannlampan, för hade jag sett hur brant det var vet jag inte om jag hade klättrat upp...
Väl uppe på toppen var det så himla kallt att det kändes som man skulle frysa till is. Att vara van vid 30 graders värme och komma upp till toppen där det var 5 grader var ingen hit! Men när solen började gå upp blev det varmare och en vackrare stund för man nog leta länge efter...
Efter soluppgången på toppen började vandringen neråt igen. Nu sken solen och det var riktigt fint väder hela vägen ner!
Hela gänget som precis har bestigit Mount Kinabalu!
Vad man inte trodde var att nedvägen skulle vara så jobbig! Jag har aldrig i hela mitt liv, och kommer antagligen aldrig igen, känna sådan smärta i benen som jag gjorde när vi hade en kilometer kvar till målet, det var skrattretande!
Sista dagen på Borneo tillbringade vi med enorm träningsverk på ön Gaya. Tjejerna försökte fixa till frillan lite och bleka håret med citron medan killarna lekte i sanden!
Vi hade också en liten picknick precis innan vi skulle gå men blev rånade på våra chips! Vi vände oss om i två sekunder när denna lilla rackaren sprang och tog hela röret med Pringles och åt upp dem.
Resan till Borneo var fylld med äventyr, god mat och massa sol! En riktigt bra semester helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar